Ett lätt decimerat Hattrick Närke samlades på Rosta Gärde för att tampas med Måndagsklubben, en match som tidigare blivit uppskjuten. Trasiga ryggar, knän och bristande motivation gjorde att vi bara mönstrade nio spelare till matchen, vilket gav följande laguppställning:
Mats, Palmer, Kjellström, Rosmark x2, Niklas, Anders, Robban, Adam.
Vi provade redan från start spelsystemet 3-2-1, som vi testat lite med på träningar under sommaren. Robban började som libero flankerad av Kjellström & Palmer. De taktiska justeringarna slog väl ut, och HN tog omedelbart tag i den gamla taktpinnen med ett fint passningsspel. Tålamod och bra kommunikation på planen var ytterligare ingredienser som bidrog till att vi kontrollerade händelseutvecklingen på planen. Det skapades under första halvlek en rad fina chanser också: Kjellström missade i bra läge efter frispark. Niklas sköt utan att träffa mål. Anders sköt utan att träffa mål. Även Micke och Adam missade mål. Palmér gick lite mot strömmen genom att nicka utanför, efter ett mönsteranfall. Farligt var det också när bröderna Rosmark kom nära målet men storebrors vänsterfot var på semester och högeryttersidan blev för tam för att nå fram till Micke och öppet mål. Måndagsklubben siktade in sig på kontringsspel och deras ensamma forward visade vid ett par tillfällen att han hade ett snabbt och vasst skott, som vid ett tillfälle tvingade Mats att vakna ur sin dvala för att tippa till hörna. De hade, förutom dessa två halvchanser, även korpens kanske största käft på planen som hade synpunkter på domslut över hela banan.
I halvtid pratade vi om att fortsätta på inslagen väg, behålla tålamodet och fortsätta rulla boll. Måndagsklubben hade endast en avbytare och började se sega ut.
Andra halvlek påminde spelmässigt om den första. HN förde spelet, Måndagsklubben gick inte bort sig så högt upp i banan. Efter ytterligare några halvchanser lyckades till slut Anders bryta dödläget genom en sträckt vrist som med lite hjälp av en försvarare ställde målvakten. Efter målet ändrades matchbilden lite; MK flyttade upp sina positioner betänkligt och försökte kriga till sig lite bollar högra upp i banan och vi fick möjlighet till några kontringar.
Med blott fem minuter kvar, och allt verkade frid och fröjd, smolkades glädjebägaren med ett oförskämt oförtjänt kvitteringsmål. En lånboll som deras tidigare nämnda forward lyckades ta ner i sällskap med tre försvarare, vända upp och skruva in bollen i bortre krysset utan chans för en målvakt som hamnat lite på mellanhand. I slutminuterna försökte HN pressa på för ett segermål, men tröttheten som smugit sig på mot slutet av matchen sken igenom när det var dags att ta avslut.
För att summera tillställningen; vi var kanske värda mer än en pinne idag efter en ganska väl genomförd match, men vi måste se till att bli lite vassare i avsluten. Eller som Mats säger: få bollen på mål (han utgår nog från sig själv i det avseendet, det är ju som bekant ALLTID farligt när han ska utföra en parad, hur långsamt och mitt på bollen än kommer).
Passningsspelet och arbetsinsatsen var utmärkt, och jag upplevde det som att vi snackade mer med varandra – vilket det har funnits behov av. På minuskontot (förutom avsluten) kan väl noteras ett par svullna fötter, då Måndagsklubben inte alltid kom in i alla tacklingar med något annat än sulorna först.